Att tappa tråden
Dagens visa: Helen Sjöholm – Barpianisten (spotify url)
Jag är antagligen på väg att bli sjuk. Eller så är det bara för att jag är påväg in i ny mensperiod. Men jag känner mig febrig och nyser som en dåre. Kajsa och jag räknade upp elva nysningar på rad som rekord, och sen ligger medel på fyra-fem gånger i rad i övrigt. Enligt mig. Men visst, jag orkar inte bry mig. Jag vill bara bli av med huvudvärken.
Kajsa var här ett par dar, det var trevligt... så nu har jag ritat lite serier - vilket alltid är intressant att ha gjort - och vi lyckades utöka vårt Minos Labyrinth-rollspel (Irryn och Ril m.fl för de som undrar/vet vilka det är) från 12 sidor till nästan 90. That's hours well spent.
Så det var trevligt...
... och här... hade jag ett långt stycke som var mer eller mindre gnäll och funderingar kring mig själv, mitt liv och min oförmåga att koppla vems vilja det egentligen är jag agerar på... Men jag vågar inte lägga upp det. Ni vet den där känslan av att plockas isär och granskas in i minsta detalj för att sedan plockas ihop igen? Så känner jag mig. Och jag är rädd för bedömningen, för granskningen.
Jag vill vara för mig själv nu. Göra något med någon som jag inte är rädd att vara mig själv med, som jag inte är rädd att skada.
Mamma frågade mig en gång "Varför ska alltid dina känslor komma i andra rummet?". Då hade jag pratat med henne om en kompis som jag var irriterad på men inte ville skälla ut, för att inte göra något större än vad det behövde vara, utan istället försökte komma tillrätta med problemet genom ett (relativt) lugnt och sansat samtal.
Jippie. Istället för gnäll om trådtappande fick ni gnäll om känslor. Mycket bättre, inte sant?
Nu ska jag gå och göra annat. Jag vet inte vad än, men vad det än är hoppas jag att jag blir gladare av det.
Ato de, minna.
Jag är antagligen på väg att bli sjuk. Eller så är det bara för att jag är påväg in i ny mensperiod. Men jag känner mig febrig och nyser som en dåre. Kajsa och jag räknade upp elva nysningar på rad som rekord, och sen ligger medel på fyra-fem gånger i rad i övrigt. Enligt mig. Men visst, jag orkar inte bry mig. Jag vill bara bli av med huvudvärken.
Kajsa var här ett par dar, det var trevligt... så nu har jag ritat lite serier - vilket alltid är intressant att ha gjort - och vi lyckades utöka vårt Minos Labyrinth-rollspel (Irryn och Ril m.fl för de som undrar/vet vilka det är) från 12 sidor till nästan 90. That's hours well spent.
Så det var trevligt...
... och här... hade jag ett långt stycke som var mer eller mindre gnäll och funderingar kring mig själv, mitt liv och min oförmåga att koppla vems vilja det egentligen är jag agerar på... Men jag vågar inte lägga upp det. Ni vet den där känslan av att plockas isär och granskas in i minsta detalj för att sedan plockas ihop igen? Så känner jag mig. Och jag är rädd för bedömningen, för granskningen.
Jag vill vara för mig själv nu. Göra något med någon som jag inte är rädd att vara mig själv med, som jag inte är rädd att skada.
Mamma frågade mig en gång "Varför ska alltid dina känslor komma i andra rummet?". Då hade jag pratat med henne om en kompis som jag var irriterad på men inte ville skälla ut, för att inte göra något större än vad det behövde vara, utan istället försökte komma tillrätta med problemet genom ett (relativt) lugnt och sansat samtal.
Jippie. Istället för gnäll om trådtappande fick ni gnäll om känslor. Mycket bättre, inte sant?
Nu ska jag gå och göra annat. Jag vet inte vad än, men vad det än är hoppas jag att jag blir gladare av det.
Ato de, minna.
Kommentarer
Trackback
