Kritik och avhandlingar och städning
Jag blir så trött.
Jag håller på och betar av skolarbeten (fortfarande ja), och det går väl framåt. Jag jobbar på Kristina Neros avhandling "På samma scen - om samarbete mellan amatör- och yrkesteater" just nu, och den är bra. Jag gillar den. Detaljen är att jag ska göra en miniopponering på den, och det kräver att jag är kritisk. Att jag betraktar texten och uppmärksamt letar efter hål och fel och ställen där jag hade velat se en utveckling eller en nerkortning.
Jag är inte kritisk. Jag är inte en kritisk människa. Inte på det här sättet.
Så det är lite komplicerat ^^'
Jag började fundera lite kort på varför jag inte är kritisk - det är ändå något man ska lära sig genom skolan - och min slutsats är för att jag helt enkelt har avkodat mig själv. Jag har lärt mig att inte vara kritisk. Ganska logiskt, med tanke på att jag fick höra i princip hela grundskolan igenom att mina åsikter är felaktiga eller oviktiga, och därefter hamnade i en miljö där min osäkerhet på om jag hade rätt att tycka olika än andra inte direkt mildrades utan snarare bara byggdes på. Jag lärde mig helt enkelt att inte tycka på egen hand för det var säkrare att försjunka i andras synsätt och synvinklar.
Idag är det snarare ett utgångssätt för mig. Jag behöver utgå från någon annans åsikter för att hitta mina egna, och när jag hittat dem håller jag dem ändå för mig själv för jag är fortfarande osäker på hur stadigt jag skulle stå om jag lät mina tankar bli utsatta för granskning och prövning.
I korthet hade jag behövt ett bollplank till avhandlingen -_-' Någon som också läst den så jag kunde prata om den och på så sätt komma vidare och djupare in i den, för även om jag fått en spade av skolan vet jag inte vart jag ska gräva för att komma avhandlingen in på djupet.
Så jag är skyldig Ida ett tack för att hon lät mig prata om den och bad mig förklara när jag var otydlig eller när hon inte förstod, samt gav lite nya inputs. Tack Ida ^^
Ang. städning så slog det mig häromdan att jag ska flytta härifrån om mindre än ett halvår Oo. Det gav mig lite kalla fötter och jag har tillbringat en hel del tid att städa och fixa och flytta runt i mitt rum. Tre vändor till sopstationen gjorde att jag fick LITE mindre saker att fundera på, samt att jag har utrymme i mitt rum igen. Nu är det lådorna i vardagsrummet som är den största vageln i ögat tror jag *fundersam* och så behöver jag dammsuga. När jag är klar med några fler kurser från i höstas kan jag dessutom lägga undan kurslitteraturen från de kurserna och då blir det ännu mindre böcker att hålla koll på! ^^
... jag har ett blåmärke på foten. Idas shampoo-flaska attackade mig när jag stod i duschen :(
Iie, ii ja nai. Shigoto o shimas. Shigoto, shigoto!
Ato de, minna!*
Take care
Jag håller på och betar av skolarbeten (fortfarande ja), och det går väl framåt. Jag jobbar på Kristina Neros avhandling "På samma scen - om samarbete mellan amatör- och yrkesteater" just nu, och den är bra. Jag gillar den. Detaljen är att jag ska göra en miniopponering på den, och det kräver att jag är kritisk. Att jag betraktar texten och uppmärksamt letar efter hål och fel och ställen där jag hade velat se en utveckling eller en nerkortning.
Jag är inte kritisk. Jag är inte en kritisk människa. Inte på det här sättet.
Så det är lite komplicerat ^^'
Jag började fundera lite kort på varför jag inte är kritisk - det är ändå något man ska lära sig genom skolan - och min slutsats är för att jag helt enkelt har avkodat mig själv. Jag har lärt mig att inte vara kritisk. Ganska logiskt, med tanke på att jag fick höra i princip hela grundskolan igenom att mina åsikter är felaktiga eller oviktiga, och därefter hamnade i en miljö där min osäkerhet på om jag hade rätt att tycka olika än andra inte direkt mildrades utan snarare bara byggdes på. Jag lärde mig helt enkelt att inte tycka på egen hand för det var säkrare att försjunka i andras synsätt och synvinklar.
Idag är det snarare ett utgångssätt för mig. Jag behöver utgå från någon annans åsikter för att hitta mina egna, och när jag hittat dem håller jag dem ändå för mig själv för jag är fortfarande osäker på hur stadigt jag skulle stå om jag lät mina tankar bli utsatta för granskning och prövning.
I korthet hade jag behövt ett bollplank till avhandlingen -_-' Någon som också läst den så jag kunde prata om den och på så sätt komma vidare och djupare in i den, för även om jag fått en spade av skolan vet jag inte vart jag ska gräva för att komma avhandlingen in på djupet.
Så jag är skyldig Ida ett tack för att hon lät mig prata om den och bad mig förklara när jag var otydlig eller när hon inte förstod, samt gav lite nya inputs. Tack Ida ^^
Ang. städning så slog det mig häromdan att jag ska flytta härifrån om mindre än ett halvår Oo. Det gav mig lite kalla fötter och jag har tillbringat en hel del tid att städa och fixa och flytta runt i mitt rum. Tre vändor till sopstationen gjorde att jag fick LITE mindre saker att fundera på, samt att jag har utrymme i mitt rum igen. Nu är det lådorna i vardagsrummet som är den största vageln i ögat tror jag *fundersam* och så behöver jag dammsuga. När jag är klar med några fler kurser från i höstas kan jag dessutom lägga undan kurslitteraturen från de kurserna och då blir det ännu mindre böcker att hålla koll på! ^^
... jag har ett blåmärke på foten. Idas shampoo-flaska attackade mig när jag stod i duschen :(
Iie, ii ja nai. Shigoto o shimas. Shigoto, shigoto!
Ato de, minna!*
Take care
Att tappa tråden
Dagens visa: Helen Sjöholm – Barpianisten (spotify url)
Jag är antagligen på väg att bli sjuk. Eller så är det bara för att jag är påväg in i ny mensperiod. Men jag känner mig febrig och nyser som en dåre. Kajsa och jag räknade upp elva nysningar på rad som rekord, och sen ligger medel på fyra-fem gånger i rad i övrigt. Enligt mig. Men visst, jag orkar inte bry mig. Jag vill bara bli av med huvudvärken.
Kajsa var här ett par dar, det var trevligt... så nu har jag ritat lite serier - vilket alltid är intressant att ha gjort - och vi lyckades utöka vårt Minos Labyrinth-rollspel (Irryn och Ril m.fl för de som undrar/vet vilka det är) från 12 sidor till nästan 90. That's hours well spent.
Så det var trevligt...
... och här... hade jag ett långt stycke som var mer eller mindre gnäll och funderingar kring mig själv, mitt liv och min oförmåga att koppla vems vilja det egentligen är jag agerar på... Men jag vågar inte lägga upp det. Ni vet den där känslan av att plockas isär och granskas in i minsta detalj för att sedan plockas ihop igen? Så känner jag mig. Och jag är rädd för bedömningen, för granskningen.
Jag vill vara för mig själv nu. Göra något med någon som jag inte är rädd att vara mig själv med, som jag inte är rädd att skada.
Mamma frågade mig en gång "Varför ska alltid dina känslor komma i andra rummet?". Då hade jag pratat med henne om en kompis som jag var irriterad på men inte ville skälla ut, för att inte göra något större än vad det behövde vara, utan istället försökte komma tillrätta med problemet genom ett (relativt) lugnt och sansat samtal.
Jippie. Istället för gnäll om trådtappande fick ni gnäll om känslor. Mycket bättre, inte sant?
Nu ska jag gå och göra annat. Jag vet inte vad än, men vad det än är hoppas jag att jag blir gladare av det.
Ato de, minna.
Jag är antagligen på väg att bli sjuk. Eller så är det bara för att jag är påväg in i ny mensperiod. Men jag känner mig febrig och nyser som en dåre. Kajsa och jag räknade upp elva nysningar på rad som rekord, och sen ligger medel på fyra-fem gånger i rad i övrigt. Enligt mig. Men visst, jag orkar inte bry mig. Jag vill bara bli av med huvudvärken.
Kajsa var här ett par dar, det var trevligt... så nu har jag ritat lite serier - vilket alltid är intressant att ha gjort - och vi lyckades utöka vårt Minos Labyrinth-rollspel (Irryn och Ril m.fl för de som undrar/vet vilka det är) från 12 sidor till nästan 90. That's hours well spent.
Så det var trevligt...
... och här... hade jag ett långt stycke som var mer eller mindre gnäll och funderingar kring mig själv, mitt liv och min oförmåga att koppla vems vilja det egentligen är jag agerar på... Men jag vågar inte lägga upp det. Ni vet den där känslan av att plockas isär och granskas in i minsta detalj för att sedan plockas ihop igen? Så känner jag mig. Och jag är rädd för bedömningen, för granskningen.
Jag vill vara för mig själv nu. Göra något med någon som jag inte är rädd att vara mig själv med, som jag inte är rädd att skada.
Mamma frågade mig en gång "Varför ska alltid dina känslor komma i andra rummet?". Då hade jag pratat med henne om en kompis som jag var irriterad på men inte ville skälla ut, för att inte göra något större än vad det behövde vara, utan istället försökte komma tillrätta med problemet genom ett (relativt) lugnt och sansat samtal.
Jippie. Istället för gnäll om trådtappande fick ni gnäll om känslor. Mycket bättre, inte sant?
Nu ska jag gå och göra annat. Jag vet inte vad än, men vad det än är hoppas jag att jag blir gladare av det.
Ato de, minna.
Men vad i H-VETE!
... jag blir tokig! Vad faan!!
*trött på idioter*
Okej jag får skylla mig själv lite grann för den översta eftersom det faktiskt står "Trekant? Nej. Avsugning? Nej. Myspys? NEJ!" på min presentation, så han hade ju något att referera till. MEN DET STÅR SÅ AV EN ANLEDNING!
.. Jag överreagerar, men just nu kan jag inte bara skratta åt det som jag brukar göra.
Det måste finnas en lista någonstans, jag vet bara inte vart ><
