Jag blir så trött...
mje.
Det är så roligt när smärtan blandar sig med hjärncellerna så till den grad att ALLT blir upp och ner vänt.
Imorse stack Ida till Sundsvall vid sex-tiden (tåget gick 7) och halv åtta ringde hon mig för att leka väckarklocka (en gammal vana jag inte vet om hon tänker ta upp igen - hon var vänlig nog att agera personlig väckarklocka en period på Wendelsberg också ^^ ) och jag svarade... var till och med på väg upp... men somnade om, givetvis.
Så skolan gick åt helvete... När jag väl kom upp var hon närmare halv tolv och jag visste seriöst inte vart jag var någonstans. Dock släppte minnesförlusten inte långt senare och jag lyckades komma upp och inse att skolan nog inte var något att tänka på idag... Istället fick jag snabbplanera en handelsplan för att skaffa mig lite mat inför helgen (eftersom Ida inte tänkt vara här och planera den åt mig ;) ) vilket gjorde att jag fick åkt iväg och gjort det... Massa pengar på mat. Jag avskyr att lägga massa pengar på mat DX Men jag var inne på ÖB och Coop, kollade igenom båda filmställen... men jag köpte faktiskt inget. Stolt över mig själv *klapp på axeln*
När jag kom hem vart den den riktiga smällen, den som VERKLIGEN fick mig att sucka djupt och senare halvt bryta ihop. Jag kom hem 16:56. Klockan 15:00 skulle jag ha varit på Kulturskolan för en rundvandring och frågestund för att höra hur de sköter sin organisation, hur de tacklar genusfrågan och så vidare för en uppsats till skolan.
Jaha... det var bara att inse att jag återigen failar skola och liv och allt. Vad fan håller jag egentligen på med? Det känns som att jag inte vet vad jag gör - ska jag verkligen vara här? Borde jag inte typ erkänna mig besegrad och gå och lägga mig under en sten någonstans i stället?
Jag är fullt medveten att det nog har med min föregående förkylning och skuldkänslorna från densamma att göra, men jag orkar verkligen inte med mig själv längre.
Nu kommer Ted på lördag i alla fall, kanske det kan muntra upp mig bättre än det varit hittills.
Och jag har satt mig själv på avhållsamhet tills vidare. Ingen glass, inget godis, inget chips eller popcorn. Utom vid speciella tillfällen. Detta innebär att jag äter naturgodis och riskakor som besatt -_-' Riskakor - som jag alltid hävdat att jag avskyr - har blivit min nya obsession.
Och jag skriver. Massvis. Men inte läxor.
Och nu ska jag gå och lägga mig. Eftersom jag nu tagit reda på att det är fredag imorgon ska det blir Martha Vestin och en jättemassa konstiga regi frågor.
Sov gott.
Det är så roligt när smärtan blandar sig med hjärncellerna så till den grad att ALLT blir upp och ner vänt.
Imorse stack Ida till Sundsvall vid sex-tiden (tåget gick 7) och halv åtta ringde hon mig för att leka väckarklocka (en gammal vana jag inte vet om hon tänker ta upp igen - hon var vänlig nog att agera personlig väckarklocka en period på Wendelsberg också ^^ ) och jag svarade... var till och med på väg upp... men somnade om, givetvis.
Så skolan gick åt helvete... När jag väl kom upp var hon närmare halv tolv och jag visste seriöst inte vart jag var någonstans. Dock släppte minnesförlusten inte långt senare och jag lyckades komma upp och inse att skolan nog inte var något att tänka på idag... Istället fick jag snabbplanera en handelsplan för att skaffa mig lite mat inför helgen (eftersom Ida inte tänkt vara här och planera den åt mig ;) ) vilket gjorde att jag fick åkt iväg och gjort det... Massa pengar på mat. Jag avskyr att lägga massa pengar på mat DX Men jag var inne på ÖB och Coop, kollade igenom båda filmställen... men jag köpte faktiskt inget. Stolt över mig själv *klapp på axeln*
När jag kom hem vart den den riktiga smällen, den som VERKLIGEN fick mig att sucka djupt och senare halvt bryta ihop. Jag kom hem 16:56. Klockan 15:00 skulle jag ha varit på Kulturskolan för en rundvandring och frågestund för att höra hur de sköter sin organisation, hur de tacklar genusfrågan och så vidare för en uppsats till skolan.
Jaha... det var bara att inse att jag återigen failar skola och liv och allt. Vad fan håller jag egentligen på med? Det känns som att jag inte vet vad jag gör - ska jag verkligen vara här? Borde jag inte typ erkänna mig besegrad och gå och lägga mig under en sten någonstans i stället?
Jag är fullt medveten att det nog har med min föregående förkylning och skuldkänslorna från densamma att göra, men jag orkar verkligen inte med mig själv längre.
Nu kommer Ted på lördag i alla fall, kanske det kan muntra upp mig bättre än det varit hittills.
Och jag har satt mig själv på avhållsamhet tills vidare. Ingen glass, inget godis, inget chips eller popcorn. Utom vid speciella tillfällen. Detta innebär att jag äter naturgodis och riskakor som besatt -_-' Riskakor - som jag alltid hävdat att jag avskyr - har blivit min nya obsession.
Och jag skriver. Massvis. Men inte läxor.
Och nu ska jag gå och lägga mig. Eftersom jag nu tagit reda på att det är fredag imorgon ska det blir Martha Vestin och en jättemassa konstiga regi frågor.
Sov gott.
Kommentarer
Trackback
