Sjazna

Jag samlar tankar, jag samlar ögonblick, jag samlar minnen att hämta styrka ur. Jag samlar ord från år tillbaka att ge mig en kick idag, att jag inte är obetydlig och att jag har något att falla tillbaka på. Några att falla tillbaka på.
Skräcken inför vad vi sa då, skräcken för vad jag lät andra tänka. Skulden för vad jag lät andra tro att jag tänkte om dem. Ironin i att känna igen mina egna tankemönster.
Kärleken som genomsyrar allt, varenda ord. Smärtan som ligger under. Bekräftelsen om vad som existerar och vad som finns att luta sig mot. Försäkran om att avstånd inte raderar känslor. Sorgen över vad som tilläts hända bakom min rygg. Självförakt för vad jag inte ville se och därför inte vidrörde. Skammen för vad min rädsla orsakade.

Jag samlar ord. Jag samlar tankar. Jag samlar ögonblick ur sorg, smärta, kärlek, önskan, längtan, trohet, trygghet, otillräcklighet, skam, ånger, ångest. Jag samlar allt, tar det till mitt hjärta och finner ett liv rikt på känslor. Jag samlar allt och finner ett liv rikt på vänner. Jag samlar allt och finner ett liv rikt på tvekan, men också på kärlek. Jag samlar och samlar och samlar och varje ord väcker minnen och tankar och känslor. Varje ord väcker något till liv.

Mina egna ord försvinner. Mina ord av känslor och liv sprids inte längre. Mina ord stannar i bröstet, i halsen, i hjärtat och faller från mina läppar som tomma fraser. Känslan kvävs inuti mig medan orden flyter fritt. Orden, mina ord, och känslorna, mina känslor, av trygghet, värme, säkerhet, sorg, kärlek, längtan, önskan, skam, rädsla, behov, ilska, saknad fastnar i mig. Mina känslor fastnar i mig när jag bara vill skrika ut dem. Skrika med samma intensitet som jag gjorde då, då varje ord genomsyrades av känslor och jag visade mig. Jag visade mig.

Jag samlar tankar, minnen, ögonblick. Jag samlar och samlar för att hitta styrkan att fortsätta. Alla ord som är så viktiga, som är trygga och säkra, och som får mig att tro på mig. Alla känslor som väckte mig till liv. Alla minnen som värmer mig inifrån och ut.
Jag älskar, jag hatar, jag sörjer, jag gråter, jag skriker, jag plågas, jag ler, jag skrattar, jag jublar, jag skäms, jag längtar, jag saknar... Jag räds. Jag är rädd för världen, är rädd för mig själv, är rädd för bedömningen, är rädd för kritiken, är rädd för otillräckligheten.

Och jag samlar och samlar och samlar, och jag ler. Och jag glädjs. Och jag känner mig älskad. Och jag älskar.
Och jag älskar er allihop. Älskar er allihop.
Jag älskar.