Sjazna

Livet flyter på.
Hösten kom till Örebro också och träden står i lågor på gården och på vägen till skolan kan man låtsas att allt är en drömvärld och att små sagodjur plötsligt ska komma ut ur skogen.

Det går dåligt med det där tecknandet. Samtidigt som jag älskar det känns det overkligt och jag känner inte att jag skapar något just nu, bara en sån där känsla av att saker flyter av en. Undrar när jag började längta efter det första snarare än det andra? Jag vill bort från digitalt men samtidigt älskar jag det digitala, ctrlZ funktionen och att linjerna hamnar där jag vill, att färgerna täcker och att jag kan blanda hur jag vill - om en färg inte passar är det bara att ta något annat. Försöker jag göra detsamma med färgpennor slutar jag antagligen med nåt bajsbrunt äckelsvart och trasiga papper.

Jag fortsätter läsa om nazismen under 2VK, nu dess kopplingar till Sverige och vad Sveriges insatser/inställning var till Tyskland och det pågående läget runtom. Det är våldsamt irriterande men samtidigt högst intressant. Politik är inte min grej precis.

Jag var på "Den Inbillningssjuke" på stadsteater med Ida, Kim och Idas mamma :D! Det var helt fantastiskt, skådespelarna var otroliga och scenografin... mmmm... yum. Att kostymerna i vissa fall fick en att tänka på Bleach och Espadas well, det glömde man bort ungefär sådär två minuter in i föreställningen xD
Sådär mot slutet av föreställningen insåg jag att jag hade sett den förut om än i en annan tolkning med Eva Rydberg som huvudkaraktär, Pernilla Wahlgren som hennes tjänarinna och Linus Wahlgren som älskaren. DEN tolkningen gick under namnet "Kärlek och Lavemang" och visades på tv4 för en massa år sen. Jag vill se den igen >_<

Till motsats från mitt tecknande där allt verkar stanna av till och från har jag en bild-spree när det kommer till rollspel. Särskilt när jag då egentligen bör sova. Än så länge är det rätt begränsat men det börjar gå utanför kanterna nu. Så jag vet inte riktigt vart jag ska göra av det, för NÅT vill jag göra av det. Det finns liksom en gräns för hur många ofärdiga dokument jag vill ha liggandes. Det finns en gräns för hur många teckningar jag vill börja på - speciellt när jag inte bestämt mig för hur jag vill göra dem - och serieformatet verkar fortfarande vilja trilskas *suckar åt sig själv*

Men mitt liv är inte bara elände och gnäll, absolut inte! Det känns rätt bra just nu, egentligen, när jag inte är nyvaken och trött. Efter att jag sa upp mig från jobbet känns det bättre och även om jag fortfarande har ett öga öppet så vet jag inte vad jag kommer att göra nu. Vi får se helt enkelt.

Fler personlighetsförändringar är att vänta. Eller ja, attitydförändringar. Ida pekade ut några saker i mitt vardagliga tal som jag visste att jag gjorde men inte riktigt tänkte på vad de gav för intryck så jag försöker jobba bort dem - och känslan som gjorde att jag sa det från början.
Jag är inte nöjd med mig själv. Fan också! Varför ska jag vara såhär?!
Omotiverade känsloutbrott ftw.

Take care ^^